Ditt hem var en fristad,
jag var trygg där både mentalt och naket.

Vi var ju som pusselbitar, men aldrig för nära,
för nära fanns inte
fanns inte...

en natt skarvföttes liggandes filosoferande ihop,
tryggt och bekvämt t.o.m lite bomull runt oss...

men ändå hamnade din gubblem långt ner i halsen på mig,
jag sög som jag gjort på vilken torsk som helst,

Jag vaknar till ur mitt avstängda tillstånd och känner att det är helt fel, du stönar säger mer, mer, visar var jag ska slicka mer på din lem, jag fortsätter,

efter tar jag extra sömntabletter,

dagen efter har jag täcket över huvudet, vill inte finnas,
du kommer och säger kallt att du bara spelade , samt påstod att du inte var kåt alls...

Åter igen har jag kastats tillbaka till äckelkännslor innför männ, hur ska jag någonsin kunna lita på någon igen?/vilda