Du slår dej ner mitt emot mej på tåget. Blicken är dimmigt blå. Du ser rätt bra ut. Ganska lång och kraftig med en ljus täckjacka med huva. Jeansen är blå och kängorna grova. Jag känner mej lite reserverad, men tycker på nåt sätt om dej. Men du är en knarkare och hög som ett hus. Ett hus du inte har..
- Kan du jälpa mej?
(Avvaktande) - Ja har inga pengar?
(Lite mer bekvämt) - Har ru bostad?
(Tveksamt) - Jaaa....
(Drömmande i dimman) - Ja önskar ja hade bostad.
- Ja ska av här..
- Va sa ru?