Hon begav sig
till den avlägsna
källan i utkanten
av ökenstaden

där himlens fåglar
speglade sig
och över vilken
guds eget öga vakade

med kupad hand
böjde hon sig fram
för att dricka
livets rena vatten

för att erinra sig
universums outgrundliga
visdom även i sorg och död

hur våra öden vävs in
i varanda sinnrikt
om än hänsynslöst

för att ge oss de
lärdomar vi behöver
för att bli det vi är
ämnade att vara...hela