Livet rasar. Allt det som byggdes upp åt dig som liten rasar och faller ihop. Den verklighet som skapades suddas ut. Försvinner bit för bit varteviga år. Du måste bygga upp den igen, denna gången helt utan hjälp. Du bygger som du uppfostrats och lärt dig att man ska, du bygger din framtida och egna verklighet ända från grunden. Dom flesta klara det, på ett eller annat sätt så går det. Men så finns det några, några få som är precis som jag. Dom klarar det inte, när verkligheten rasar försvinner dom med. För varje bit som inte klarats att bygga upp efter rasen blir dom bara mer och mer tillslutna, ledsna och förtvivlade. Tillslut, när verkligheten är borta, då är dom med det.