Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En text till en vän, men den personen kommer aldrig få se den... jag skrev denna för jag e så hemskt orolig över denne person. Snälla... gör inget dumt!


Snälla,lämna mig inte ensam kvar!

Snälla!
Lämna mig inte.
Du vet inte vad du gör!
jag önskar
...
Jag önskar så mycket att jag kunde berätta,
Berätta sanningen.
Men det går inte!!
Du vet inte hur det var.
Du var den enda som såg mig.
Och när jag märkte det,
Jag kan bara inte beskriva känslan!
Jag var så,
Lycklig.
Du vet inte om det,
men du räddade mig!
Sträckte fram en hand,
Drog mig upp,
Om inte helt,så en liten bit på vägen,
Vägen bort från mörkret.
Så snälla,
Jag ber dig:

Lämna mig inte ensam kvar


Fri vers av Miss Författare
Läst 695 gånger
Publicerad 2007-05-14 18:10



Bookmark and Share

  Islandir
Du är duktig på att fånga känslor, språket är inte på topp, du skulle kunna byta ut lite ord mot sina synonymer, då skulle den var ännu bättre än den redan är. För den är bra skriven, det märks att du upplevt saker, men det märks också att du är mogen och kan skriva om dem, verkligen gripande. Bravo!
2007-06-12

  törne
love it, antagligen för att den återspeglar en händelse ur mitt liv O.o
2007-06-10

    RebeccaW
Oj, vad fint, säger jag bara! Du verkar verkligen mena det du skriver, det märks.
2007-05-14
  > Nästa text
< Föregående

Miss Författare