Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag vandrar in i mig själv


Jag vandrar in i mig själv
och hittar nästan inte ut

då jag blundar
ser jag en utsträckt hand

när jag sedan öppnar ögonen
så är den borta

ja livet vandrar in i sig självt
och hittar inte alltid ut

men säg
kanske vet du hur?




Fri vers av Mikael Lövkvist
Läst 357 gånger
Publicerad 2007-02-15 21:48



Bookmark and Share

    Charlotte S
Vackra tankar... hittar ut!
2007-02-16

  minette
ja du,,,inte alla som hittar in :)

du har tur du,,,hihi
2007-02-16

    ej medlem längre
...så subtilt att man nästan missat det om inte en liten rysning fått mig att titta två gånger:

livet liknas vid ett jag som går inåt i sig själv
men så ställs frågan mot ett DU
och det är då jag ryser

detta du utanför livets jag: vem är det?

här får du verkligen språket att tala utanför \"gränsen\"
att lyfta
och så fångar du frågans helhet skickligt och det blir mer än bara filosofi.... *
2007-02-16

  KonstigaKatter
Hmm... livet har sina gömställen samt flera resor bakom sig och framför... Om livet trivs bäst i skydd av innemurar bör det ha också mod att bjuda in andra. Hemliga platser vet ingen om. Däremot brukar livet lysa så ut och ut... och ljus kan dra till sig. Livet som människan behöver en utsträckt hand ibland... kanske är det bäst att känna sig fram? Texten är helt tolkningsbar, stimmulerar hjärnan, skapar funderingar om livet i människan och människan i livet.
2007-02-15

  Söder
ens inre är en oändlig värld... inte behöver man hitta ut...
2007-02-15

    Camapani
just därför som vandringen aldrig tar slut... fint och tänkvärt.
2007-02-15
  > Nästa text
< Föregående

Mikael Lövkvist
Mikael Lövkvist