Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Liten

Allt har förändrats, ingenting är längre som det förut var.
Ibland önskar jag att jag i förskolan kunnat stanna kvar.
Där var det aldrig en massa elakt skitsnack.
Och det fanns inga fjortisar som hängde vid nån mack.
Nu förtiden är det ingen som fattar ett smack.
Man kan inte ens öppna munnen utan att nån blir lack.
När man var liten var allting så otroligt lätt.
Man åt alltid tills man blivit ordentligt mätt.
Ingen som brydde sig om man var tjock, smal, fin eller ful.
Allt man ville var att leka och ha riktigt kul.
Men helt plöttligt en solig och varm dag.
Alla flickor sina dockor på vinden lag.
Nu skulle dom gå ner till havet och stranden.
Ligga där och pressa och bli bruna i sanden.
Nu började dom använda mascara och kajal.
Det ända viktiga var att ha ett vackert skal.
Alla killar slutade i snön leka och varandra snömulla.
Och började istället skolka, röka och supa sig fulla.
Ibland vill jag bara spola tillbaka.
Till den tiden, då alla var sej själva och var rak.




Fri vers av Eriksson
Läst 199 gånger
Publicerad 2007-03-10 10:18



Bookmark and Share


  Havsjungfrun
=)..vill också spola tillbaka ibland ..eller åtminstone stoppa lite..men d är ändå väldigt härligt att vara vuxen ...fast man ibland vill vara ett litet barn..hihi...kram
2007-03-11

    Bim
Bra berättat om hur det är att vara tvungen att bli vuxen.Hälsn.Bim
2007-03-10
  > Nästa text
< Föregående

Eriksson