Havens bländande blå djup
sirenernas sång i fjärran.
Vill fjärma mig men lockas av deras melodi.

Draken dyker från skyarna, skyr ingen,
den dör aldrig, lever för evigt.
Majestätiskt seglar den över världarna,
skogarna, bergen som är dess hem.

Varelserna lever i en prakt så mäktig,
drömmer om tider som varit och inte är,
om tider som ska komma och som inte har varit.

I skuggorna flyter de samman,
övernaturliga väsen, troll och ormar,
glider tyst i solens utkant,
väntande, bidande sin tid.

I landet flyter allt samman,
fantasins oändliga labyrint.