Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En novellserie om 18-årige Oliver, vars liv totalt vänds upp och ner, då en person kommer och påstår att Oliver är "speciell".


Underliga Ting - Del 10



Charlie Davin:
Gender – Male
Age – 24
Country – Sweden
City – Unknown
Skincolor – White
Haircolor – Brown



Joakim klev ur hissen och gick in det stora grupprummet, som för tillfället var helt tomt. Han lade sig ner i soffan och såg upp i taket. Plötsligt kom en kille vid namn Charlie in i rummet. Charlie hade varit som en blandning av pappa och bror till Joakim sen han kommit dit. Han var den som hade fått uppdraget att ta hand om Joakim.
Han såg Joakim liggandes i soffan och gick fram till honom.
- Hur är det? Frågade han och såg fångade snabbt upp Joakims blick.
- Jag vet inte… svarade Joakim och såg återigen upp i taket.

Charlie satte sig ner i en fåtölj bredvid Joakim och fortsatte konversationen.
- Vad är det då? Frågade han.
- Ja alltså… Det känns konstigt inombords liksom… Det är som något jag inte kan sätta ord på, svarade Joakim oroat.
- Hur känns det då? Gör det ont? Frågade Charlie och såg oroat på Joakim.
- Nej det gör inte ont. Det är snarare som om, det är något slags tryck inifrån, som liksom vill spräng sönder hela mig, sa Joakim och såg på Charlie.
- Det här låter ju inte bra, när blev det så då? Fortsatte Charlie fråga, och började nu på riktigt bli orolig.
- Det blev så då jag var i Östersund… Enda sen jag pratade med Oliver första gången, svarade Joakim.
- Har det varit så hela tiden sen dess? Frågade Charlie.
- Ja, fast ibland är det mer, och ibland är det mindre… Som, då jag är med Oliver, då är det så jättemycket, och då han rör vid mig, eller ger mig en kram, då blir jag alldeles varm inombords, och då slår hjärtat jättefort, och det känns som om hela magen håller på att vända sig ut och in… sa Joakim oroligt.
- Jaså det säger du? Sa Charlie och log.
- Ja… svarade Joakim försiktigt.
- Då han rör vid dig, är det något mer som händer då? Frågade Charlie som fortfarande log.
- Alltså… Jag blir… Där nere, viskade Joakim knappt hörbart.

Charlie log nu större än någonsin och tog tag i Joakims hand.
- Joakim, jag tror att du har blivit kär.
- Kär? Är det så här man känner då man är kär? Frågade Joakim och såg förvirrat på Charlie.
- Ja, man tycker om en person så mycket att man blir alldeles konstig i huvudet, och man kan inte sluta tänka på den personen, och man tycker att den personen är det bästa som hänt, svarade Charlie.
- Varför visste inte jag det? Frågade Joakim som nu börjat förstå att någon undanhållit information från honom.
- Ja… Danni tror inte på kärlek, så han tyckte inte att vi skulle lära dig hur man känner då man är kär… svarade Charlie.
- Men… Får man verkligen göra så? Frågade Joakim ledsamt.
- Ja han är ju Danni, men det där kommer du klara galant. Du måste ge utlopp för dina känslor. Du tycker ju om honom, och du vet hur man visar att man är kär i någon, svarade Charlie och reste sig upp från fåtöljen.
- Tack Charlie, sa Joakim och log stort mot honom.

Då Charlie lämnat rummet klev Joakim upp från soffan och sprang genast iväg till sitt rum för att göra sig extra attraktiv.
Snabbt slet han fram olika deodoranter, parfymer, allt han hittade i sitt badrumsskåp. Allting skulle vara perfekt.
Han lade sig ner i ett skönhetsbad. Borstade tänderna. Drog på sig de snyggaste kläderna han hade. Fixade håret. Inom loppet av tre timmar var Joakim redo att möta Oliver.



///Nico Zasha Kroik




Prosa (Novell) av Nico Zasha Kroik
Läst 485 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-05-09 16:14



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nico Zasha Kroik
Nico Zasha Kroik