du vill inte känna mig
du vill inte krypa under mitt skinn
du vill inte röra dig där inne
tro mig
du vill inte

för jag har det
jag har känt mig själv
och det var ingen höjdare

jag har krupit under mitt eget skinn
förundrad över allt som rymdes där
fettet blandades med det osynliga
och jag tappade andan gång på gång
jag vill inte röra mig där längre

så varför skulle du vilja det?

det är ingenting vackert med mig
tittar man noggrannare på de blonda lockarna
ser man de kluvna hårtopparna
ser man in i mina ögon
ser man alla andra som drunknat i dem
drunknat som i dött på nåt vis
och du ser faktiskt
den stora sprickan som rör sig rakt genom dem

rör du vid min mun
känner du hur den smakar salt
efter alla oändligt många tårar
som passerat dem
på väg ner mot ingenstans

rör inte vid min hand
jag vill ha närhet men ändå inte
för närheten är den som gör mest ont
när någon nära sticker svärd i en
gör det mer ont än om det kommer från längre bort
kraften blir hårdare ju närmre man kommer
och ser man alla som sårat mig på långt håll
känner du alla sår jag har på ryggen
så ta inte på mig

du vill inte ha mig
inte allt det som hör till


för det vill inte ens jag