Jag sitter vid teven och dricker min själ, jag fyllde en glasflaska med den när du stack hål på mig, den smakar bittert jag sväljer även spyan som bubblar upp ur min hals när magen gör uppror över min bitterhet som svider i kapp med den obesvarade kärlekens sälta som ligger över mitt ansikte,
och i mitt blod. Blod som inte blöder utan fräter, fräter i mig, på min självkänsla, på min framtid och på mig, jag försvinner under våndor, jag vrider och vänder mig i försök att sova, tankarna skär i mina personligheter, inte så att de dör utan så att de blir ännu agressivare och är ännu mer måna om sin självbevarelse.

Teven byts ut mot en dator och jag sitter handlingsförlamad och försöker förlama pyroklastiska känslor och deras protuberanser som skapar norrsken var smutsiga kväll vars mörker jag insuper som lägger sig likt en trädkrona med extremt matiga löv som stryper ljustillförseln totalt och dränker oss i kompakt mörker som gör att giftet frodas och är så totalt att vi inte kan andas. för det är som ett vakuum som drar luften ur oss likt ett svart hål som bara suger och suger som vilken osäker tjej som helst som inte har en aning om att hennes egna känslor faktiskt är viktigare för henne själv än vad andras är, med fuktiga läppar tar hon på sig sina rosa converse och får ett: -\"Ha det gött\", innan hon smäller igen dörren och går till bussen med Kent i hörlurarna och försöker skava av det svarta nagellacket från fingrarna som luktar äckligt och hon tar upp en flaska aceton och sköljer fingrarna för att sen föra det till läpparna och skölja munnen för att få bort smaken av miljoner små slemmiga vita barn i munnen, hon kräker och får upp min bittra halvsmälta mat i munnen och spottar ut den så att den stänker ner hennes svarta jeans och små makaroner klibbar fast under skorna när hon trampar i min spya.

Jag jag jag jag jag jag ÄCKLAS av allt ÄCKLIGT som är som sur smegma som klibbar fast mot allt annat äckligt och bildar trollbindande osymmetriska spindelväv av kroppsvätska som fångar ruttna nyckelpigor som klättrar på uppätna blad som borde vara gröna men har rostat och luktar urin från något pälsbeklätt domesticerat rovdjur som smittar oskyldiga mammor med toxoplasmos för att de ska kunna hånskratta åt deras missbildade avkommor och deras liv som är så svåra att avgöra värdet på för värde är det ändå som är värt något, mina slemhinnor blöder likt ebol av tanken på att jag försakar mig själv för pengar vars bäst-före-datum ändå passerats för åtskilliga år sen och vars revers är klädd med någon kung som om han varit kung på medeltiden hade haft epitetet den dyslektiske.

Jag drömmer om små barn från Guds Stad som sitter på vita moln bland krambjörnarna med granater och rävsaxar i händerna som kastas på små prinsessor och rådjur som står i skogen och väntar på att deras skelett ska bli fossila bränslen som kan nyttjas i ett streetrace på en gata för att en kille med Subaru ska få slänga sina Jack&Jonesjeans på golvet och penetrera en tjej med rumänblonderat hår och råttfärgad utväxt som når ner till de bleka axlarna vars nyckelben är alldeles för sirligt skulptuerade för att en fordonare ska få smeka dem med sina valhänta lacknafteluktande fingrar som har formen av köttfärsjärpar och har begagnad hud som känns som torr näver som när som helst skulle kunna gå i tusen små bitar, små bitar natur som slipper tänka,
som slipper vara osäker,
osäker på orsaken till sin egen,
existens.