kommer du ihåg den lilla gläntan i buskaget

där vi låg i solen
där du smekte min ihåliga hud?
där tiden existerade
och livet likaså?

när du hade din hand på mitt bröst
så undrade jag
vad du tänkte
om du tyckte det gått för fort
om du kanske föredrog hans hud
emot din

himlen låg som ett stycke blå cement över oss
och solen stal färgen från världen under
och la den i dina ögon

jag Undrar ofta varför jag
tänkte på annat

Varför levde jag inte i polaroiden
och njöt till hundra procent
Varför klev jag inte in
genom den dörr
som du ställt på glänt

nu finns det inte längre några gläntor för oss
där vår fristad finns
där jag kan få njuta av dig
där jag kan få känna din beröring

vill jag se dig igen

så får jag blunda

eller stänga min ögon

för alltid