Du moder jord vad du är skön. I ditt sköte

du gömmer de renaste skatter.

Med fiolårets löv du skyler, liksom musslan,

de ömmaste knoppar.

Doften av dig, där du ligger avtäckt i din skaparskrud,

är en källa till inspiration.

Ljudserenaden, vindens längtansfulla smekningar

mot min känsliga hud, sänder mig hänryckningen.

Upphetsningen stegrar sig när himlen målar de

förträffligaste scenarion.

I detta nu.

I ögonblickets evighet finns bara två Ord.

Jag Är!


Britt Gustavsson