Ännu en dag i skolan. Det finns bara en sak som motiverar mig att gå dit. Jag bryr mig inte om betyg, jag bryr mig bara om dig. Du har varit min motivation sen första dagen på gymnasiet, när jag för första gången la mina ögon på dig. Läraren längst fram i klassrummet ropade ut ditt namn och du reste dig upp. Plötsligt blev hela mitt liv en enda lång resa fram till just det ögonblicket. Det var då mitt liv började på riktigt.

Nu ser jag dig stå vid ditt skåp när jag vandrar genom skolkorridoren mot dig. Du hänger av dig din jacka och plockar fram dina böcker. Jag har beundrat dig i flera sekunder då jag medvetet gått extra sakta mot dig i korridoren för att kunna njuta av dig längre. Jag såg dig svepa av din röda jacka, jag såg dig le varje gång någon gick förbi, såg dina ögon tindra i det iskalla skenet från lysröret ovanför ditt huvud. Du är som en gudasänd gåva som skänker mig glädje i både kropp och själ.
- God morgon, säger jag när jag kommer fram till skåpen och ler stort. 
- God morgon Markus, svarar han och ger mig ett leende tillbaka.

Hans leende får min själ att smälta, får mina ögon att tindra, får mina endorfiner att strömma till och fylla mig med glädje. Framförallt får det mitt leende att växa ytterligare så jag måste titta undan för att dölja mitt fånigt stora leende. Jag öppnar mitt skåp och slänger snabbt in jackan, stänger skåpet och vänder mig återigen mot honom. Hans hår spretar åt alla håll som om han gnuggat en ballong emot det, men det gör mig ingenting. Hans spretande hår är bara en av de miljontals anledningarna till varför jag inte kan sluta se på honom, beskåda honom.

Innanför mina ögonlock spelas en föreställning upp. Jag kan se hur jag tar mod till mig och kliver fram emot honom, trycker mig upp mot honom och kysser hans röda läppar försiktigt. Alla runtom ser på oss och börjar applådera då han besvarar min kyss. Dessutom börjar passande bakgrundsmusik spelas upp och han tar tag i mig och böjer mig bakåt, fortfarande med sina läppar emot mina. Han lyfter sina läppar ifrån mina och ser mig i ögonen. Hans bruna ögon glittrar ovanför mina. Markus, säger han, jag älskar dig, Markus!
- Markus! Hallå!

Abrupt blir jag uppväckt ur mitt dagdrömmeri då han knuffar till mig i sidan.
- Sover du eller? Det här är Sofia, säger han glatt och lägger armen om en blond och söt tjej. 
- Va? svarade jag som fortfarande hörde bakgrundsmusiken.
- Min flickvän som jag berättat om? sa han och log större än någonsin. 
- Ja just det... Hej, sa jag och log ett ansträngt leende.

Jag kan se hur min dröm slits i småbitar som faller och landar på golvet. En dröm som snabbt blir ersatt av den betydligt mindre trevliga verkligheten. Det finns inte annat jag kan göra än intala mig själv att så länge han är lycklig, så är jag också lycklig. Med tunga steg lämnar jag de två älskande där de håller om varandra och han ser på henne med världens vackraste ögon.