En flicka vandrar runt
i dimmigt landskap
ett sumpigt kärr där
varje steg sjunker djupt

Manteln hon bär är mörk
vävd av trygghet och bly
den ger värme och skydd
men den är mycket tung

Hon vet att om hon
tar av sig manteln
blir stegen lättare

Hon vet att under manteln
finns hennes nyskapta vingar
som kan få henne att flyga
bort från träsk och dimma
och förvandla henne
till modig kvinna

Men hon vet också
att utan manteln
kan det bli kallt
och att unga vingar
inte alltid bär

Så hon fortsätter sin vandring
rädd för att frysa och
rädd för att bräckliga vingar
inte bär hennes kropp

Sköra vingar som
låter henne falla
ännu djupare
in i det fuktiga
stillastående
träsket

Och då kanske hon
inte ens kan
finna sin mantel
av trygghet
igen

…