Danni Ragomori:
Gender – Male
Age – Unknown
Country – Unknown
City – Unknown
Skincolor – White
Haircolor - Unknown



En vecka hade passerat, men Joakim hade inte varit sysslolös. Det faktum att han hade hittat den han sökte efter, gjorde att han hade ännu mer arbete framför sig.
Att Oliver bodde i Östersund störde honom oerhört mycket. Att han bodde i en liten småstad uppe i Norrland. Men det var klart, första gången Joakim personligen blev tvungen att göra grovjobbet på plats, så skulle personen bo flera ljusår bort från deras högkvarter. Sån otur hade bara han, det var klart.
Nu hade han blivit tvungen att bosätta sig temporärt i Östersund. Sköta sitt jobb på distans. Sitta instängd på ett hotellrum dygnet runt. Arbeta med sin bärbara dator. Kommunicera med högkvarteret. Lära sig allt som fanns att veta om Oliver.
Det enda han visste då han lämnade högkvarteret var att han skulle hämta en person, som han sett på ett antal bilder, och som tydligen var speciell. På vilket vis denna kille var speciell hade han inte en aning om, men han hade fått order att hitta honom, och hämta honom.
Den som utsåg vilka som var speciella var Danni Ragomori, den högst uppsatta personen inom organisationen. Alla som jobbade inom organisationen, jobbade åt Danni. Han hade själv valt ut varje medarbetare, de var alla enligt honom speciella. Men trots att alla jobbade åt honom, och tog hans order, så hade ingen någonsin träffat honom.
Vanligtvis hämtade inte Joakim andra speciella. Oliver var den första han skulle hämta. Man fick nämligen olika uppgifter beroende på hur pass speciell man var. Och att hämta personer var långt under Joakims nivå, därför hade han blivit väldigt förvånad, upprörd och kränkt då Dannis order kommit. Men han kunde inte ifrågasätta, man ifrågasatte inte Dannis order. Och Joakim visste att allting Danni gjorde, och beordrade, hände av en anledning. Om Joakim skulle göra den här, enligt honom låga, uppgiften, så skulle han senare belönas högre än vanligt. Det var han säker på.
Vad han också visste, var att Oliver inte var en vanlig speciell. Vanligtvis då någon skulle hämtas, så hände inget speciellt kring det på högkvarteret. Men i Olivers fall hade hela organisationen blivit berörda, hela organisationen hade blivit engagerade i detta uppdrag.

Hotellrummet luktade instängt, och på golvet låg disk och matrester. Han hade hunnit prova en hel del på room service-menyn under veckans gång.
Den bärbara datorn var fulladdad med information, likaså hans hjärna. Han hade lärt sig allt som fanns att kunna om Oliver.
Det var Fredagkväll, fönstret stod öppet och det drog in svala vindar i hotellrummet. Joakim höll på att packa och göra sig redo. Äntligen skulle han få åka tillbaka.
Diskretion var det viktigaste av allt, hade Danni präntat in i Joakim, och han hade definitivt varit diskret. Han hade ju inte ens lämnat hotellrummet.
För honom kändes det bra att hans första fältuppdrag snart var slut, att han snart skulle få komma tillbaka till sitt eget hem. Lägga sig ner i sin egen säng. Joakim hade aldrig lämnat det förut, aldrig rest omkring, så han hade aldrig förstått hur mycket man kunde sakna sitt eget, förrän nu.
Han visste att bilen var fixad, allting stod klart. Nu skulle han bara hämta den innan han hämtade sin speciella Oliver.