Kluven
mitt itu

ni delar mig.

Kvävd,
den ena vill komma nära,
för nära för mig.
Allt har gått så snabbt,
du måste förstå,
jag har än inga känslor för dig.

Utspridd,
min gamla flamma brinner än,
ett nytt sms från en gammal (vän)?
Ja, vill jag ha dig än?

NEJ!

Men tänker på dig när mörkret faller,
när morgonljuset lägger sig som ett tungt täcke över byn.

Ska jag ta steget,
ska jag våga älska
blotta min själ och hjärta för dig,
för en person som när som helst kan lämna mig?

Men jag hatar, hatar, hatar ju dig!
Varför kan inte bara dimman skingra sig?