Oliver gick fram i korridoren och möttes av leenden vart han än vände blicken. Det kändes som om alla han såg, visste precis vem han var. Det kändes som om de såg upp till honom.
Han sökte sig igenom korridor efter korridor. Utforskade varje avdelning som fanns i DI-huset. Alltifrån avdelning Information, som han började på, till avdelning Diskretion. Då han kom på avdelning Hemligt, blev han dock snabbt medveten om att det inte räckte med att vara Oliver, för att kunna ta sig in överallt. På hemligtavdelningen behövde man passerkort, och det hade han hittills inte fått.
Efter att ha genomsökt, stuckit in huvudet och sagt hej, på alla tillgängliga ställen började han tänka på vad han skulle göra härnäst. Han undrade var Joakim plötsligt försvunnit. Och han undrade vad som var planerat åt honom. För just nu kändes det som om han blivit lämnad, och var totalt oviktig för Danni Initiative.
Han kunde inte fråga Amy, hon hade ju uttryckligen sagt att han inte fick fråga henne någonting, helst inte ens existera överhuvudtaget.
Sakta drog han sig tillbaka mot sitt rum. Han ställde sig i hissen och klickade på Bostadsknappen. Dörrarna öppnades och det stora sällskapsrummet var nu inte längre tomt, utan fyllt av folk som kollade på tv, pratade, läste, spelade spel och sysselsatte sig med andra saker. Han gick tyst förbi gruppen av människor och försökte synas så lite som möjligt då han passerade sällskapsrummet för att gå vidare in i korridoren.
Han drog med sin kortnyckel i låset till sin dörr, och hörde ett svagt klick då dörren låstes upp. Dörren gled upp ljudlöst då han tryckte upp den och gick in i sitt rum. Dörren stängdes igen efter honom och han hasade sig fram till en fåtölj och lät sig tungt sjunka ner i dess mjuka dynor.
Fortfarande förstod han nästan ingenting om vad DI var, eller vad dom sysslade med. Men det faktum att samhället styrdes av tretton personer skrämde honom oerhört. De hade ju styrt honom på sätt och vis. Om de skulle få fortsätta styra personer med sina datorchip, och få fortsätta expandera och montera in dessa chip i fler människor, så skulle snart hela världen vara fylld med människorobotar. Han skulle ha varit en människorobot om inte DI funnits och tagit tillvara på honom.
Problemet började klarna i hans huvud, och han började förstå vad som var på väg att hända. Men han förstod fortfarande inte vad de skulle göra åt det. Han förstod heller på vilket vis han och alla andra personer på DI var speciella. Vad märkte ut just dom?
Förstås, Joakim var speciell, det hade han vetat enda sen han första gången hade träffat honom. Joakim var unik, en bedårande individ som var speciell på alla möjliga vis. Han var inte bara klok, han var söt, han var charmig. Ja Joakim var allting en speciell person skulle vara i Olivers ögon.
Men även om Joakim var speciell, så hade han tydligt visat att han inte var intresserad av en relation med Oliver. Han hade försökt med Joakim flera gånger, men Joakim bara fortsatte avvisa honom, så han tog för givet att Joakim inte var ute efter killar, och i synnerhet inte Oliver.
Plötsligt ringde telefonen, och gav ifrån sig flera surrande signaler innan Oliver till slut hoppade upp från fåtöljen och svarade.
- Hallå? Svarade Oliver.
- Hej Oliver, det här är Danni, sa rösten vänligt.
- Jaså Danni… svarade Oliver och kunde inte förstå att Danni ringde honom personligen.
- Jag hoppas att du har börjat finna dig tillrätta här, och att Gina berättat det mesta för dig, sa Danni.
- Jodå, jag har varit hos Gina, och Joakim har visat mig lite grann, svarade Oliver.
- Har du ätit någonting ännu? Frågade Danni.
- Ätit… Nej det har jag inte ens tänkt på… svarade Oliver fundersamt.
- Har inte Amy berättat om maten. Det var dåligt av henne. Jag antar att hon glömde. Du kan beställa vad du vill direkt upp på rummet, vanligtvis fungerar det inte så, men eftersom du är ny så kan vi göra ett undantag. Du följer bara instruktionerna i menyn som ligger i nattduksbordet. Du får beställa vad du vill idag och imorgon. Jag ska ringa och säga det till dom, sa Danni fortfarande lika vänlig.
- Tack, svarade Oliver chockerat.
- Det fungerar bra med Joakim har jag hört, så han får visa dig grunderna här i DI-huset imorgon. Jag talar med honom så oroa dig inte för det du. I övrigt hade jag väl inte något mer att säga, så om inte du har något att tillägga? Sa Danni.
- Nej jag har ingenting att tillägga, det blir bra det där, svarade Oliver vänligt.
- Okej, då får jag hälsa dig välkommen till Danni Initiative, och önska dig en trevlig kväll, fortsatte Danni vänligt.
- Detsamma… Eller… Ja, god kväll, sa Oliver och fnissade.

Samtalet avslutades och Oliver letade genast fram menyn. Danni verkade vara en väldigt trevlig människa, och han förstod varför Danni var en så respekterad person. Då han hade samtalat med Danni så hade han genast ingivits en stor respekt för Danni. Det var något med sättet han talade på. Respektingivande på något vis.
Han kände ett kurrande i magen och började snabbt beställa upp en hel buffé med mat till sitt rum. Hotellkänslan ville gärna infinna sig, men hade stark konkurrens av hemkänslan.



///Nico Zasha Kroik