Oliver trampade ner gaspedalen. Hörde växellådan automatiskt växla. Han svängde med ratten och gled ut till vänster om bilen framför. Snabbt frigjordes Mercedesens krafter och bilen gled förbi smidigt. Inom loppet av bara ett par sekunder hade han bilen i backspegeln.
- Bara för att vi är från DI, betyder inte att vi står över lagen, man ska hålla hastighetsgränserna, påpekade Gina och höll hårt i dörrhandtaget.
- Men hur ofta har jag chansen att köra en bil med så här mycket hästkrafter under huven? Sa Oliver och kände adrenalinet flöda inom honom då han susade förbi ytterliggare en bil.

Joakim bet av en rad från sin chokladkaka, och svalde ner med en klunk läsk. Han såg på GPS-skärmen att slutmålet var Le Havre, Frankrike.
- Vet du hur det ser ut där borta? Frågade han och vände sig om mot Gina.
- Nej, jag har bara varit i vårat hus… Men tydligen är det här huset mycket större, vilket är konstigt med tanke på att Trelleborg trots allt var själva basen, svarade hon och log mot honom.
- Betyder det här att vi kommer måsta dela rum med dom som redan bor där? Frågade Joakim nyfiket.
- Nej då, det här huset är så pass stort att vi ska rymmas ändå. Fast till en början kan det hända att några av oss måste dela rum, men de som redan bor där kommer att ha sina rum för sig själva, precis som innan, sa hon vänligt.
- Hur blir det med min chefsposition då? Dom har väl redan en chef på teknikavdelningen där? Frågade han och såg orolig ut.
- Det får vi se. Dom har inte samma system där, som vi hade i vårat hus, så vi får se hur det löser sig, sa hon och tittade ut genom fönstret.

I huvudet försökte han lära sig franska, bonjour, je’mapelle Joakim. Men han gav snabbt upp och började istället läsa igenom instruktionerna för hur de skulle göra den här resan.
- Nu när du ändå kollar i den där, leta reda på hur vi ska klara tullen, sa Oliver, och snabbt bläddrade Joakim fram till det stycket.
- Vi ska tydligen använda passen som ligger i handskfacket, svarade han och öppnade handskfacket där tre pass låg.
- Ja då så, svarade Oliver och log stort.

Han tryckte på en knapp, och rutan hissades ner.
- Passports please, sa en kontrollant vänligt, och Oliver räckte över de tre passen.
- Looks okay, you may pass, sa kontrollanten efter att ha kollat passen.

Oliver körde vidare och äntrade Danmark. Det såg precis likadant ut som det landet de nyss lämnat.
Plötsligt började en signal tjuta i bilen, och Oliver vart förskräckt enda tills han förstod att det endast var en inbyggd mobiltelefon. Han klickade på en knapp med en grön telefon på, och genast blev signalen ersatt av en röst.
- Hallå Oliver, det här är Danni, sa rösten vänligt.
- Hejsan Danni, jag visste inte att bilen hade inbyggd telefon, jag blev nästan lite orolig där när det började ringa, sa Oliver och skrattade.
- Tror du jag skulle låta min organisation ha bilar som inte är fullt utrustade? Svarade Danni och skrattade tillsammans med Oliver.
- Ja, jag vet inte, jag känner ju inte dig än, sa Oliver och lät skrattet avta.
- Allting går bra, och enligt planen antar jag? Frågade Danni och blev genast allvarlig igen.
- Jadå, det rullar på, bokstavligt talat, svarade Oliver.
- Och du, Joakim höll på att ställa till en scen innan ni åkt hörde jag? Sa Danni, och Joakim blev genast röd i ansiktet.
- Nja… Jag hämtade lite ätbara saker bara, svarade han nervöst.
- Men anledningen att jag ringer är bara för att fråga om du vill ha ett eget rum, Oliver. Jag har ju hört att du och Joakim bekantat er med varandra, sa Danni, och Oliver kunde höra att han var besviken på både honom och Joakim.
- Ja… Alltså… Gina sa, att vissa från Trelleborg kanske måste dela rum med någon annan från Trelleborg, så jag tänkte att, kanske jag och Joakim kunde dela rum i så fall, sa Oliver nervöst, och såg Joakim skina upp av glädje då han fick höra Olivers tanke.
- På så vis. Det går ju ordna, svarade Danni kort.
- Du är en ängel, Danni, sa Joakim glatt.
- Nej, det är ni som är änglar, jag är snarare Gud, men det var allt. Ha en trevlig fortsättning på resan, sa Danni och lade på.

Det vart tyst i bilen ett par sekunder innan Oliver och Joakim plötsligt jublade av glädje. Gina satt tyst i baksätet och såg på dem. En gång i tiden hade hon varit i samma position som dom. Haft besvarad kärlek. Haft en pojkvän. Det hade hon inte längre…




///Nico Zasha Kroik