Sitter på morgonkvisten och dinglar med benen,
över springbrunnen.

Blickar ner på självkännedomens spegelbild.
En inre glädje utgjuter sig och spirar.

Vattenbilden censurerar yttre skavanker.
Ger näring åt de ringande cederträden.

De ringer in den sjunde veckodagen. Sabbatsdagen i
evighetens vilodag.

Fyra tider har stannat och honungsdaggen ger näring
åt visen på flustret.

Mjöden flödar och fågelcirkusen startar.
Askens resonanslåda ljuder och myrran smörjer
guldregnets strängar över stjärnorna.

Klockgrodorna tickar i stim och Melkisedeks
manna öppnar världen med sitt ”abba”.

Sportlighten upplyser teaterns sceningång.
Vit basfiol och fyrkantigt strängaspel
inleder musikalen.

Kattskinnet smeker quickan, stråken stryker
birimbaon, till visselpipans manande
”Släpp dagen in!” Fånga den inte.

Stilla natten är kommen och snitslad väg
bryter traditioner och friheten är fri.

Trapetsgungan svingar imperialismen över mon.
Ögonöppnaren strör Vallmor i Jihad.

Meningsmotståndare orsakar inte händelsen.
Ordets spiritualitet mässas högt ur Ciceros sångguide.

Vinsten rids hem till den eviga
sabbatsvilan.


Britt Gustavsson