jag hatar att du ser mig på samma sätt som jag gör och du frågade
alltid om det som står på min arm med svart bläck handlar om dig,
och jag ljög alltid.
ingenting handlar om dig längre,
jag hatar dig.
hur du hellre vill vara stor framför andra än att ha stolthet för dig själv,
för du är så äckligt osäker på allting, på dig själv, det är därför du är dum i huvudet.
lögnerna förstör, lögnerna blir trodda, jag vet. det är bara för att ditt
oskyldiga ansikte är trovärt. du vet hur man gör. du vet hur du ska säga för att folk ska tro på dig.
jag vet hur du fungerar, ingen annan vet. alla bara tror på dig.
jag vet om dina lögner... för att jag känner dig. du har gjort likadant mot mig.
jag trodde på dig... men inte längre.

du är ett uttjatat ämne, du är trasig trasigare trasigast, och jag minns
att första gången jag träffade dig, så verkade du så mycket kortare än
vad du var igår och jag vågade aldrig förstå att du är inte bara hud, du
har saker som gömmer sig där under också, sånt som jag aldrig vågade
se. du och dina problem. gå till en psykdoktor idiotjävel så kanske din tunga
blir röd istället för svart som den är nu från alla lögner som fastnade.

jag tänkte alltid \'vi är såna som får varandra i slutet.\'
men då är allt slut, så vad ska vi då med varandra till?
ingen vill ha dig längre, rök på så kanske du mår lite bättre. pundarjävel.