jag kommer alltid minnas den där låten.
jag kommer alltid minnas dom där nätterna.
jag kommer alltid minnas din sommar,
dom där ögonen.

vet du?
man lär sig älska efter ett tag.
jag behövde aldrig lära mig,
det var något speciellt med dig.

ibland vill jag tillbaka dit,
för då var ångest bra
och obildad som jag var
visste jag inte vad det var.
vi hade våra sår då.

jag kommer ihåg att dom bad dig ha långärmade tröjor.

och det förflutna river upp sår inifrån,
lurar fram tårar.
som så många gånger förr.
(visst hör du mig ändå inte om jag skriker?)

alla månader var nätter,
alla nätter var av natriumklorid.
all natriumklorid du lurade fram.
(ibland finns det inget kvar.
ibland finns det inga tårar kvar.)

du grät svarta tårar.

tror du inte att jag saknar dig ibland?
att tårarna gör lika ont som dom gjorde då?
jag saknar dom där tårarna.
för även om tårarna gör lika ont nu,
är det inte samma tårar.
(bara för att jag inte skakar så nu,
det är ingen såndär panikångest nu.)
men du är inte samma.

du är inte samma någonstans nu.
vi har slutat kämpa nu,
vi lät mörkret ta oss.
vi föll så lätt,
så som vi alltid gjorde.
men du faller inte längre.

du har hittat en sommar nu.
en sån sommar jag aldrig har sett förut.

du lever i en sommar långt från mig.
jag lever i en helt annan värld.

men jag saknar din hud
och din profil,
dina depressioner.

dom där ögonen.

jag visste dina ögon hela tiden.
jag visse allt om dom.
jag kommer alltid minnas dom där ögonen.

jag vet inte om du någonsin hörde att jag sa det,
men jag sa att jag aldrig skulle sluta älska dig.
och vet du?
jag älskar dig nog än.
jag hann aldrig sluta älska dig,
det var bara små perioder jag inte älskade,
då orden förstörde allt.

men du borde väl förstå,
du som hade det så svårt.
och du sa att du aldrig skulle lämna mig här,
men det gjorde du ändå.

visst har vi alltid haft svårt för att andas,
men du sa att du inte kunde andas utan mig.
(att andetagen skulle upphöra
om jag inte fanns kvar hos dig.)
vet du?
jag har sett dina lätta andetag,
jag har hört dom.

men jag drömde att allt var som vanligt igen.
jag drömmer fortfarande att allt är som vanligt.

och även om det är svårt,
även om det är helt omöjligt,
måste jag avsluta det här minnet.
även om jag fortfarande kommer minnas
den där låten, dom där nätterna, den där sommaren.
din hud, ditt leende, dom där ögonen.
även om jag aldrig kommer glömma,
även om nästan allt av det du var
fortfarande kommer finnas kvar i mig.

men jag måste glömma av allt,
jag ska inte minnas någonting alls.
och jag ska bort bort bort härifrån,
långt härifrån.
förstör mitt minne,
alla mina minnen av dig.
för jag hann aldrig sluta älska dig.

och du som betydde för mycket.
jag hade kunnat lämna allt jag hade,
för att få leva med dig.


au revoir,
men jag hann aldrig sluta älska dig.