generat niger mitt hjärta
inför allt du känner
du bugar tillbaka
som en gest av tacksamhet för att
jag för en gångs skull lyckas
behålla mitt förstånd
vilket ger dig stånd

du tar till och med av dig hatten
står naken mitt framför mig
omringad av natten
fast jag hellre vill vara omslingrad
av mannen jag så gärna vill att du ska vara
du ser min förvirring
men blundar dina bruna

kan inte låta bli att tycka
att vi är rara som kämpar på
med att se förbi det vi verkligen är
skönheten och odjuret viskar väggarna
vi vet båda två
att odjuret är jag
skönheten du

din yta lockar och lurar mig till
djuriska läten
klöser ryggen din i hopp om
att få känna
var så länge sedan
vill se vad som finns under ytan
du släpper inte in
jag ger efter för jag vill inte mer

odjuret kräver att jag svär att lämna
för jag är inte ämnad att bli älskad
det är en vacker kvinnas lott skrattar du
att vandra från famn till annan
och jag ler åt din ignorans
tänker att du inte känner mig ett jävla skit
för då skulle du känt stanken på lång väg

försökt tämja odjuret så länge
och om inte det lyckas ens för din skull är det lika bra
att ge upp
ledesen baby men jag är en blandning av surt och sött
mina kyssar kommer smaka bittert
om bara ett litet tag

du tror mig inte
ser bara en polerad yta
men om du visste vad jag gör för att
kväva mina ylningar om natten
hur jag skriker i kudden
när du ligger bredvid och andas kärlek
som bara du kan

jag önskar att jag kunde stanna
men jag vill vara med andra