hjärtat dunkar hårt
när jag tar ett kliv in i världen
in i den nya världen
den värld jag skapat
där jag är härskare

tusen kristalklara stjärnor
bakom mina svarta moln
som vaktas av gräddvita änglar
med svart hår och ögon
hållandes i klingor röda som blod

jag kyssa mina kamrater farväl
i solnedgången ut ska jag flyga
med mina brustna vingar
som håller av tusen själars hopp
med en silverskarp brond
inristade med tusen lyckans ord
för att olycka mina fiender

de ska se in i mina kolsvarta ögon
falla ner i det mörker de skapat kring mig
höra mina änglars örondöva skrik
höra min brond slå emot deras klingor
och skarpa flamor ska spridas när de träffas
såsom eldkloten som faller ner från den mörka himmlen
för att lysa upp min värld

jag ska dö ärofyllt
för mina hundra kamrater
och för de tusen själarna
för alla de som jag älskat
alla de som trott på mig

min begravning ska ej vara dyster och grå
den ska skina och blända upp allt i min värld
den ska inbjuda en ny tid om hopp
där våra barn ska leva i en säkerhet
där de ny älskande ska leva för evigt
där de gamla kan luta sig tillbaka

när min begravning ägt rum
och min själ sett festen
ska jag flyga upp till farfäderna
mina vingars själar ska bli fria
min brond ska bevisa den nya tidens början

jag ska dra bort alla mörka moln
grönska ska växa och bli stor
vatten och hav blått och klart som kristaller
som ett nätt av vatten ska ja fånga eldbollarna
och liv ska växa överallt

i min värld är jag härskare
i min värld är jag dess beskyddare
i min värld finns varken ont eller gott
i min värld är det fred