Greven, till rullstol bunden, sedan tre år,

på grund av tio ömmande portvinstår,

ringde i klockan, kallade på sin betjänt,

ty med hans egen förmåga var föga bevänt.

"Å Jean! -  kom med käwlet ty nu behöwew jag pinka!

och Jean kom tjänstvilligt till på fötter så flinka.

Knäppte upp knappar och framdrog den grevliga slangen

"Nu kan herr greven pinka och det på momangen!"

Greven frågade Jean: "Säg pinkaw jag nu?"

"Nej kära greve, intet har kommit ännu!"

"Nå, då kan Jean stoppa in på sin plats appawaten!"

talte och sade till tjänaren aristokraten.

Halvtimmen senare gick i repris hela scenen

Jean drog förgäves fram den livlösa spenen.

Slutligen ställde han undan pottan för gott

"Gubbstrutten krystar men kommer ju aldrig till skott!"

Men då hördes greven ropa högt  från salongen:

"Åh Jean! - nu pinkaw jag! -  Åh! det bliw vawmt i kalsongen!"