En sanning med modifikationer. Kafka hade naturligtvis aldrig blivit Kafka om han inte varit dödssjuk och dödsdeprimerad hela livet. Floskeln att \"en konstnär måste lida för att bli bra\" är en av de värsta i världshistorien. Som om självdestruktivitet skulle vara något positivt och konstfrämjande. Tänk på alla som druckit ihjäl sig - Edgar Allan Poe, Modest Musorgskij, Anderz Harning, Malcolm Lowry, Steinbeck, Hemingway, Dylan Thomas - legio. Som om detta inte var nog är de också legio som till slut blev så deprimerade att de definitivt gjorde slut på sig själva - Hjalmar Gullberg, Vilhelm Moberg, Karin Boye, Harry Martinson, Stig Dagerman, bara för att nämna några. Blev de bättre av att göra slut på sig själva, fort eller långsamt?