Himlavalvet förknoppas i frodig molnblomstring. Röde baronen har för evigt landat och våren är höggravid med lillasyster sommar. Året är 1921, jag har precis lämnat tryggheten och kastat mig ut i tomma luften. Allt är förlorat, men jag ser inte tillbaka.

Nostalgin innebär själslig förstening. Det vet vi så väl, innevånarna i Dunquerque som redan framlevt ett drygt halvsekel i påtvingad nationalistisk schizofreni. Det talas naturligtvis inte öppet om det, men varje enskild borgares inställning är synlig, i vardagsval med politisk tyngd. Handlare, bagare och slaktare håller sig diplomatiskt neutrala och låter Brötchen och Lait samsas bredvid Topfen och Petit Fours.