Under skuggan grävde hon
jorden var karg och torr,
alla himlar utan moln
och brunnar utan vatten


En tanke hade dröjt sig kvar,
att söka tonerna i sfärerna
samt klangerna från tingen
färgerna och naturen

Men utan kraft kunde hon
inte gräva vidare
och utan mod skulle
skräcken äta upp henne

Hon sökte därför åkalla viljan,
kraften och modets gudar

Sprang ut i landskapet
tvingade molnen att återvända
stormen att dra fram
blixtrarna lysa upp himlarna
och regnet ösa ned

Hon sågs stå där
med armarna utsträckta
innan hon gick vidare

Det fanns ingenstans
att återvända till