Det är fruktansvärt jobbigt att inte veta vart man ska ta vägen
Jag hatar det
Jag avskyr det
Jag vet inte vart jag ska ta vägen
I min själ
I mitt huvud
I mitt liv
I mina tankar
I mitt hjärta

Jag vet ingenting

Förutom att jag saknar honom
Och inte vill tänka på att han är borta
Jag får svårt att andas så fort jag tänker på det
Kroppen börjar reagera och vibrera
Huvudet värker
Jag vill inte sova
Inte vakna
Inte vara här
Eller där

Jag fattar det inte
Jag mår illa

Jag måste
Jag borde
Stänga av
Men jag kan inte

Han fattas mig

Min pappa
Min bästa vän
Min nemesis
Min ovän
Min föregångare
Min förgörare
Min skapare

Han har gjort mig så mycket ont
Ändå älskade jag honom in i det sista
Och fortsätter älska honom
Som jag aldrig gjort eller kommer att göra
Någon annan
Kanske för att det även fanns gott, glädje och kärlek
Och att jag lyckade att se det
Känna det
Även om doserna ibland
Och ibland ofta
Kom i extremt små doser

Ibland kom dom i stora mängder
Kaskader
Vågor

Då stod jag som det lilla barnet jag alltid bär med mig
Med armarna utsträckta
Blundandes
Och tog emot så mycket jag kunde
Så mycket jag orkade
Så mycket det bara fanns rum för
Innan portarna stängdes igen

Jag visste aldrig när dom skulle öppnas igen

Nu har dom stängt för gott
På gott och ont
Om han inte hittar nåt sätt att ge tillbaka
Allt som jag gav
Och bad
Honom om

Jag hoppas han gör det
För jag saknar honom så mycket så min kropp värker
Mina ögon gör ont
Mina händer darrar
Och min andning inte fungerar

Jag hoppas han hälsar på mig
Och klappar mig på pannan
Stryker min hand
Kramar mig
Fyller mig med kraft
Och säger att allt är okej
Att allt är lugnt

Att jag kan sluta oroa mig
Sluta må dåligt
Och bara vara lugn
För allt kommer att ordna sig

Att vi alla kommer hem en dag
Och äntligen får lugn och ro
Och inte behöver kämpa mer
För att orka
För att synas
För att älskas

För allting är okej.