nya tillstånd
gamla vanor
nätter att tvivla
kanske var det hotellen,
de nakna väggarna
eller ditt hår
korpsvart
ihoptvinnat
med natten
när du
lekte med det, kära du
mellan fingertopparna
stal du alltid en bit av mig
kanske var det drogerna,
den ständigt
flytande
kroppen
eller sagorna
där jag skimrade
jag trodde på, föll för
alltid var det nåt med dig:
en rörelse
i tarmen
i livmodern
styvnaden
i dina bröstvårtor
fick mig alltid
ur balans
men under dina meningar
såg jag ditt språk
ditt språk
du vårdade så ömt
och så ditt leende
öra till öra
som dolde din agenda
blänkte till när tungan
letade sig neråt
du var oftast redan våt
och du var vacker
när du kom
när du gick
när du kom hårt
och du knyter ihop
dina händer nu
döljer skärsåren
det torkade blodet
ditt förflutna
ditt bagage
det som var jag
och månen är viktlös
som en pupill
guds egentliga öga
som betraktar dig
där du går på dina slarviga ben
där du ragglar fram
där du går hem med nån
och jag går ut inatt igen
levern sjunger
ögonen lyser
och jag ser alla änglar och grottmänniskor
deras fötter
som går i cirklar
som jagar sig själva
jag ser kvart i fem-drinkarna
som lämnas halvtomma
för att sexdriften
ska fungera
tar en taxi till en vän
till tröst
och vin
och jag knäpper upp
dina händer
i mitt huvud nu snart
och ser
den där flickan
jag en gång delade allt med
men nu bara förlusten