”Jag är ingenting. Ångesten är min överman,
livet min antagonist. Ett väsen utan rätt till fortsatt existens.
Döden är min ende vän. Han förblir lojal. Jag är skuggan av ett liv,
när solen står i zenit.

Såret blöder.

Svart är den värld som varit min hemvist. Den hemvist till vilken jag satte mitt hopp.
Lång tid har gått, sedan hoppets låga obarmhärtigt blåstes ut. Vägen jag valt går i blott en riktning.
Avloppet blir mitt blods nye ägare.

Livet blev min Golgata. Tankarna, själens gulag.

Jag blev funnen under en sten, snart återfinner jag den trygga känslan av stenens tyngd.
Som maskföda söker jag min sinekur. (I smuts blev du dragen, i smuts skall du åter vada)

Färger för min inre syn.

Smärtan i min själ är en smekning. Smärtan i mitt hjärta en oändlig tortyr. (Vänta min vän, vi ska snart gå)
Till vem sålde jag gnistan, och till vilket pris? Frågor utan svar…

Hels fogde kräver nu sin tribut.

Adjö.