Lådan öppnas ofta av sig själv
det är inget jag kan påverka.
Verksamma synapser ligger tätt,
smeker varandras kroppar.
Kopparskinande föremål finns uppställda i lokalen,
lokalen som vi lånat på obestämd tid.

Bröllopsfesten rymmer många gäster och alla är klädda i blått.
Taket är öppet mot världen, mot himlen och alla dess stjärnor.

Månen välsignar oss och våra vänner,
omsluter oss i dess beskydd.
Skyddad av mörkret avger vi våra löften,
sakta skrider vi nerför trappan och tar båten mot land.

Bakom oss lämnar vi öarna.
Landmassan mässar monotont till vår ära.

Är världen stilla nu?

Står den stilla runt sin axel?

Kan den axla allas vår börda?

Om vi lättar en stund från marken…
kan vi då lätta dess börda för en sekund.

Varma samlas vi i kammaren och låter lätta täcken smeka vårt skal.