Mitt hus brinner, allt är ett inferno

överallt finns elden

i gardiner och mattor, vävda textilier allt brinner

Jag springer gråtande fram och tillbaka, åt alla håll

springer i skräck för eldens tjocka rökridå

Genom bittra skratt och sorgsen gråt,

ur djupet av min själ skriker jag

s k r i k... s k r i k...

Mitt hus brinner, den grymma branden

eldens flammor förgör

mina målningar från själens innersta

mina verk som klär väggarna

de brinner och brinner.

De unga skotten som sattes i krukor de dagar

jag var sjuk,

min glädje var stor när de gick i blom.

Nu ler mina fiender med segervisst leende

på sina läppar

Elden besegrar mig i den mörka natten

Gråtande över dess grymhet springer jag hit och dit.

Fortsätter skrika

S K R I K.. S K R I K..

Jag lider i armod, elden ökar i styrka

brinner fortfarande

bränner ner alla mina livsverk,

minnen och skrifter

allt med skönhet och ovärderligt minne för mig.

Släcker elden med bara händerna,

de fylls av brännskadors vattenblåsor

min kropp

min själ

är trött intill medvetslöshet.

Eldens flammor syns nu från andra sidan

hjälplös ser jag hur rök fyller rummen,

känner gryningens timma inom mig.

Mitt vara blir utom allt vara..

Mina goda grannar sover ännu lyckligt i sina sängar..

När morgonen randas är mitt vara en handfull aska,

mina grannar vaknar ej till min hjälp..

Allt jag äger brinner i denna eld..

.. jag s k r i k e r

.. jag s k r i k e r