en dikt som jag skrev när jag var 19 år
ganska mörk
jag jagar döden
Jag jagar närhet att kasta bort
kärlek att förskjuta
bekräftelse att ignorera
känslor att begrava
och suckar sorgset ”jag är oälskad”
Jag jagar glädje överallt
endorfiner i min kropp
oxytocin i mina fingrar
alkohol i mitt blod
och viskar olyckligt ”jag är deppig”
Jag jagar vänner desperat
ställer dom på rad
samlar dom på hög
skänker skratt och stöd
och klagar tungt ”jag är ensam”
Jag jagar mening utan mål
konsistens utan innehåll
framgång eller vinst
seger utan glädje
och skriker ynkligt ”jag är bäst”
Jag jagar utan att veta
mitt livs tragedi
en allt stegrande mani
vad är syftet med jakten
och frågar tyst ”är det döden?”