Med dragspelet uppslängt över axeln,
sjunger vandrerskan sin trängtans sång.
Sången som hörs över stjärnbaneret,
speglande sig, i vattenåterskenet.

Gässen på vågtopparna sjunger.
Framförande stämma nummer två.
Den tredje mässar Kvinnan själv,
knäppande på strängarna i
stjärnhimmelstoner.

Spelar på bälgaspelet med under.
Stjärnorna förströr sej över natten.
Leker och tumlar en evighet.
Leken virvlar om i stjärnestoft,
från oändlighet i gränslöshet.

Haven pendlar mellan flod och blod
Luften livgiver ögonblick av NU, av Du.
Ett du, av egen vilja given, att komma nära.
Så längtansblå, med skrattgropar
uppfyllda med tillförsikt.


Britt Gustavsson