Den ljusare årstiden är nu förbi,
snabbt mörkret sig sänker, ger många fobi.
Löven har fällts, både bruna och röda,
de virvlar i vinden, så torra och spröda.

Lövträdens grenar kalt spretar mot skyn
och vinden känns kylig, den biter i hyn.
Skogsstigen täcks nu av regnvåta löv
och höststormen ryter, man blir näsan döv.

Men när mörkret står tätast ses ljuset som bäst
och från stugfönstren lyktljusen strålar som mest.
Gravljusen kämpar mot höstregnets vatten,
de fladdrar som irrbloss i allhelgonanatten.