Jag föddes vid världens ände
Och den platsen går inte att glömma
Det livet
Den havsluften
Går inte att glömma

Den doften av dieselolja
De glatta stenarna under fötterna
En tidig morgon
Innan ögonen knappt hunnit vakna
De minnena bär man med sig

Känslan av vågor långt efter att man gått i land
Och de där mackorna med smak av havsvatten
De där galonbyxorna i skrikande orange
Den klibbiga känslan av galon mot hud
Har man med sig

Man tror man lämnar
Man tror man blir någon annan
Med ett annat liv i en annan värld
Men så fort man lyfter på telefonluren
Och hör den där rösten
Från den platsen där man föddes
Så vet man att den man är
Beror på just det livet

Den platsen
De vågorna
De människorna
Bär man med sig
Allra längst in under skinnet