Det är höst utan dig, precis som alla andra år
Då jag ensam skrattat mig matt i lövhögar av rött & gult
Som alla gånger jag stått på gångvägen vid strandpromenaden
och intalat mig själv att det är nu livet börjar

Blåst kärleksfulla små båtar över ett rött hav
i väntan på att få se ditt sagolika leende under ytan
men jag har väntat alldeles för länge nu
för isen bildar sakta spindelvävar över allt det röda
och all den värme jag stängt in under rocken, halsduken och mössan
hissar segel och glider iväg över isen i en blå segelbåt

Du tycker inte om att segla

Jag minns gångerna i din varma famn
att ligga på din bröstkorg och lyssna på ditt dunk, dunk, dunk
i en 90-säng som rymde så mycket värme att helvetet frös till is

Hur dina bruna ögon letade sig in i mina gröna och
hur det fick magen att vända sig ut och in
för du var allt jag ville ha, och det var dig jag fick
i ytterligare några timmar till

Ljudet av en ringsignal och vi vet båda två att det är dags
att lämna tillbaks värmen till Lucifer för han står helt näck och har frusit sig blå i gröna kalsonger från Björn Borg

Plagg efter plagg tas på men det kändes mer som sten än bomull
för jag längtade tillbaks efter din nakna kropp
dina kyssar och dina händer mot min hud

Det där underbara leendet du log när jag drog mina fingertoppar
som fjädrar över din kropp och du rös till av välbehag

Men nu korsar skeppen Atlanten och hela staden gapar tom efter hjärtat jag alltid önskat mig

Ingen vet om han kommer tillbaks igen, för nu är han borta, Lilla Hjärtat,
och det finns inga garantier på att våren tinar bort vintern på det sätt
jag vill att den gör

Men jag vet att vi ses igen så till dess så ska jag fortsätta blåsa mina båtar över ett rött hav hoppa i lövhögar i min ensamhet och låta hjärtat gå på sparlåga