Lakanet som var så fint instoppat har glidigt ur madrassens grepp
och sängen påminner om fågeln
som flyger söderut

jag ser istappar
jag ser hur du småler där du ligger bredvid
jag ser istappar som tränger ut genom min hud
jag vet att du inte förstår

vi går upp
och varmsamt bäddar du om
du små ler
jag kan inte le
jag ser hur du inte ser att du gräver din egen grav

lakanet är smutsigt
jag är smutsig
kommer du närmare spetsar jag dig

jag ser hur du inte förstår
jag flyger norrut för hösten
jag kan inte
jag kommer inte försöka
jag kan inte älska
för älskandets skull