Jag är nog den
som frigör mig
för första gången

ber mina böner
nynnar mina månmelodier
och gräver upp rötterna
till ett avsked

Och du
ser med dina blinda ögon
och fortsätter att så frön
i obördig jord
varje gång du älskar mig

Farväl
viskar höstvinden redan

Koltrasten har tystnat
Björkarna klagar
Kvällshimlen klandrar
och de gulnade löven virvlar

Det gör ont.