Jag sprang mot skåpen i chock.
Alla kollade på mig, jag kände mig blek och kallsvettig.
Han kom sedan upp bakom mig och omfamnade mig bakifrån som om inget hade hänt.
Men jag hade sett honom kyssa henne inne i fotostudion.
\'\'Henrik?\'\' Sa jag med ett leende. \'\'Kan du gå en meter bakåt?\'\'
Det blev en kort tystnad.
\'\'Eh, visst.\'\' Sa Henrik och gick ett steg bakåt.
Jag vände mig hastigt om, log och gav honom en rakhöger med något som förhoppningsvis var en starkare kraft än kraften från den sylvassa dolk han tidigare borrade igenom mitt hjärta, och sedan vred om.
Han tog sig för käken där jag träffat och föll mot golvet.
Jag tryckte hårt ner min fot mot hans käraste kroppsdel.
\'\'Det där gör nog inte hälften så ont som smärtan jag känner..\'\'
Jag lade handen för bröstet.
\'\'... Här!\'\'
Jag kollade upp och där stod kvinnan som förövat mig på mitt käraste.
Jag smakade på långfingret med munnet och gav det sedan till henne, fuck you.
\'\'Du är inte ens värd en smäll på käften\'\'
Jag vände mig om, tog mina saker och gick med bestämda steg mot utgången.
De nyfikna blickarna brände i ryggen och en del av mig hoppades att resten av tjejjerna kollar på mig med avund för mitt höga huvud hädanefter.


Jag hoppas att din käke förevigt skall ömma.
Och jag hoppas att varje skadande kyss ska påminna dig om mig.