Jag minns än idag, precis hur det kändes.
Vi stod där i trappen och såg på varandra.

Tårar som grep mig, hjärtat det klämdes.
Jag visste, det var dags, att vidare vandra.

Den sista gång som kropparna mötes,
en omfamning fylld av innerlig sorg.

Axlarna genast av tårarna blötes,
och kärleken lämnas på ensamhetens torg.

\"Everybody hurts\", sjöng jag, \"everybody cries\".
Och nu visste vi båda, det är så sant.

För Gud hur jag kände \" that took the price\",
och jag vet du kände likadant.