Jag kommer ihåg första gången jag såg dig.
Åh gud vad han är vacker tänkte jag.
Jag fick ta stöd mot soffan bakom mig för att inte avslöja min nervositet.
När jag hälsade på dig i dörren.

Vi slog oss ner i min beiga soffa.
Du berömde min lägenhet.
Vi började prata.
Två människor som aldrig träffat varandra förut.
Och det var så enkelt.
Så konstigt.
Vi berättade nästan alla våra djupaste sorger för varandra.
Och vi tittade på varandra och nickade i samförstånd.
Vi fyllde nästan i varandras meningar.
Och vi skrattade åt våra otroliga likheter.

Jag hade aldrig träffat någon som du.
Och du hade aldrig träffat någon som jag.
Hur kunde två personer förstå varandra så väl?

Vi hade båda mörka hemligheter.
Som vi aldrig berättat för någon.
Men av någon anledning kunde vi berätta dem för varandra.

Vi var båda trasiga.
I själen.
Sårade av livet.
Och av människan.
Svikna.
Utan tillit.
Men vi hittade tillit i varandra.

Jag hade svårt för att sluta titta på dig.
Där du satt i min soffa.
Jag hade längtat efter din beröring från ögonblicket jag såg dig.
Och efter många timmars samtal böjde du dig fram och kysste min halsgrop.
Du sa att den var din i en månads tid.
Du ägde min halsgrop under en månad.

Jag log.
Jag kände mig nervös.
Och upphetsad.
När du tog av mig tröjan tittade du på mig och sa att jag var vacker.
Och fin.

När jag tittade in i dina bruna ögon så visste jag att det här var början på en speciell vänskap.
Men jag förstod också att det skulle sluta illa.
Jag borde kanske sagt nej.
Men jag kunde inte.
För hur kan man säga nej till sin själsfrände?

Så jag hoppade.
Ut i det okända.
Ut för stupet.
Jag hoppade och jag höll dig hårt i handen.
Jag blundade.
Och jag njöt.
Jag var lycklig.
Ja, jag var lycklig.
Det var underbart.

Jag hoppade trots att jag visste att jag inte skulle orka hålla kvar taget om din hand.
Trots att jag visste att du skulle släppa mig.
Och att jag tills sist skulle krossas mot klipporna.
Jag hoppade trots det.
För din skull.
Och jag skulle göra det igen.
Trots att jag vet hur det slutar.



Jag kommer ihåg första gången jag såg dig.
Jag kommer aldrig glömma hur du såg ut.
När du satt i min soffa.
I flammande ljuskast.
Och jag insåg att det var du.
Det var dig jag hade väntat på hela mitt liv.