Efter att ha bott i alltför många rum

dit skuggorna sökt sig

tar samma minne åter plats och lockar

Jag är i begynnelsen

Jag står alltid blickstilla utanför en dörr

Innanför är ett rum

där solen droppat sin dagsranson

och tystnad råder

En fjäril kryper ut ur nyckelhålet

och plötsligt öppnas dörren

och jag bländas av din vuxenvärld

Jag vill säga något

men det är sprickor i tankarna

och orden fastnar i tårkanalerna

Snart är min tid ute

Dörren stängs alltid klockan sju

Därför finns du alltid med mig

Då och nu

I min andning bär jag dig

I dess rytm alltid fången

Aldrig fri

Alltid i begynnelsen