Om jag ropar mitt namn
kommer jag kanske
och hämtar hem mig
till återhållsamheten
i denna text
full av bokmärkesänglar
som sover mellan raderna
stuckna på tungan
som växer ut som en ros
ur munnen

I denna text är min far
bara en skärva
upphittad på botten av ett glas
och jag en tickande skuld
Ibland drömmer jag
att jag flyger över gränsen
till en annan text
där jag är skuldfri
och får sitta
på hans högra sida

Men jag vet
att det bara är
ett blyertsgrått nervgift
i sådana ord
skickade till mig
av en blond bokmärkesängel
som inte har några rader
att sova mellan