Regnets uråldriga trummor slår
hamrande och klagande
Blicken mot ingenting

Galen bara invärtes
ingen märker skakningarna
och marans klor på halsen

Kliver upp på avsatsen
regnet trummar mot taket
Droppe - till droppe - till en droppe

Allt snävare blir tiden
allt strävare blir smärtan
allt högre svänger ångesten

Tiden står stilla
snaran om halsen
ett kliv ut i tomheten

Ett ögonblick
spastiska rörelser
livet har passerat

Tiden tar fatt i sin hammare
så börjar allt snurra igen
soluppgången andas i gryningen

Framtiden hade vi i går