jag är rädd för mig själv

jag ser inte vad som händer med mig

jag ser inte om jag förändras

om jag blir till någon annan

jag bara sitter i soffan hela dagarna

tänker på om jag har blivit någon annan

om jag gör rätt eller om jag gör fel

mamma och pappa hjälper knappast

dom bara skäller och tjatar

om allt jag gör fel och allt som jag glömmt

man kan väll få lite mer peppning i livet

men inte ens dom nära och kära

jag sitter bara här och tittar på min arm

armen som är så sönder sliten

av djupa sår

sår av sorg och besvikenhet

jag gör så många fel

alla säger att det är männskligt med fel

men jag gör så många

så många så jag är rädd för mig själv

och för den jag har blivit

jag är rädd