Snart vill jag sova,

fast natten grinar kall.


Tanken, ropar lova

som ur prästens stora mall.


Mallen som han inte ser

fanns skriven i hans egna bok.


Den kan han inte finna mer

kan han va riktigt klok.


Att vara klok, som Ugglans sökande blick

lär nog den sluga räven, finna ut på ett kick.


Lura mig in i fantasin, min vän

Så möts vi senare igen.


Bli Mångalen, med mig denna natt

Spelar med mig, ett härligt spratt.


Så reser vi bort, i fabelns sfär

och förlovar oss, jag är Kär.


Månen blir full, i höst natten

enda vittnet blir den svarta katten


Kom min Skatt, i min famn

Lyckan har vi rott i land


Din egen tok