Varje dag klättrar vi ur vår säng
och fortsätter sen mot himmelen

Vi kan se den genom fönstret
och hoppet är en ros på vår kind

Sen dröjer det inte länge
innan vi kan betrakta månen

Då gråter vi i fullmånens sken
för att vi inte ens kom dit

Nästa dag klättrar vi åter ur vår säng
och fortsätter sen mot himmelen