Sitter och väntar på bussen
tankarna snurrar
vill inte stanna upp
och ge mig en klarhet

förut var det
från klarhet till klarhet
som jag gick

nu går jag baklänges
utan att se var jag sätter mina fötter

oftare och oftare
har jag börjat krocka

inte som den gången
när idioten körde om lastbilen
och bara var en blink
ifrån att kollidera med oss

nej, jag lyckas inte
undvika kraschen som idioten gjorde
utan
jag krockar verkligen

men den som får ta smällen
är inte jag
men inte heller någon annan

bara någon där emellan

jag ser den personen
nedifrån

hon följer med alla döda fiskar
- det är ju bara de som följer med strömmen

hon tror att hon är stark
men egentligen
är hon 

död

hon finns inte
för hon är redan

död

men jag lever inuti henne